Consensus
Svenska | Español 

Bryggan mellan Skandinavien & Latinamerika

Consensus är en elektronisk tidskrift som syftar till att skapa en
starkare relation mellan Skandinavien och Latinamerika genom information.

Om Consensus Ursprungsbefolkning Socialt - Kulturellt Etik - Utbildning Miljö - Turism Migration - Integration Ekonomi - Investeringar Consejo de Consulta Hälsa - Medicin Ambassader - Konsulat Redaktionen - Kontakt

 

 

Unicef

 

Hjälp Unicef att stödja jordbävningsoffren.

 

 

Invigning för svenskt ordförandeskap

Den 1 juli tog Sverige för andra gången över ordförandeskapet i Europeiska rådet, nu efter Tjeckien. Det firades i en invigningsceremoni på Skansen i Stockholm.

 

De gulblå svenska flaggorna och EU:s stjärnbeströdda vajade i den lätta brisen vid sollidenscenen på Skansen i Stockholm. Kvällssolen förgyllde stämningen hos de som kommit till invigningsceremonin för Sveriges ordförandeskap i EU. Många hade tagit sig dit denna kväll även om man kunde se några få sittplatser gapa tomma här och var i publiken. EU kan inte bräcka Allsång på Skansen i publikintresse.

 

På plats fanns statsminister Fredrik Reinfeldt och hans ministrar, Kungen och drottningen, Margot Wallström, Sveriges EU-kommissionär sedan tio år, José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, med flera.

 

Fredrik Reinfeldt talade om de stora utmaningarna den svenska regeringen har framför sig under det kommande halvåret.

 

- Det är Sveriges uppgift att leda arbetet med att möta den ekonomiska kris som haft sin framfart över världen, och som drabbat medborgare i alla länder i Europa. Sverige ska föra EU:s talan i ansträngningarna att möta de klimatförändringar som hotar. Hoppas att vi kan möta några av de utmaningar Östersjön står inför genom den strategi som EU efter svenskt initiativ ska anta. För ett renare hav och för att göra regionen mer ekonomiskt dynamisk. I höst kommer alla delar av vårt land dela på uppgiften att leda den Europeiska Unionen.

 

I juli ska regeringen diskutera energi och miljö i Åre, utrikesfrågor i Stockholm i september, under sensommaren träffas jordbruksministrarna i Växsjö, och under hösten besvaras frågor om ekonomi, utbildning och försvar i Göteborg.

 

José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande lovordade Sverige:

 

- Jag vill gratulera er till att det var arton år sedan ni lämnade in er ansökan till EU. Det är ett påtagligt bevis på Sveriges öppenhet. Den svenska politiska kulturen har gått i bräschen för genomskinlighet och ansvarsduglighet.

 

"The country I know best" alltså översatt, landet jag känner till bäst, så sade Margot Wallström i sitt tal under kvällen att hon brukar beskriva sitt hemland i officiella sammanhang. EU-kommissionens kommissionärer ska ju främst se till hela Europas intresse. I dag kan Margot Wallström skifta sin fokus till sitt hemland Sverige.

 

- I dag säger jag stolt till mina kollegor, välkomna till Sverige: I norr skiner solen också på natten, här dricker vuxna människor mellanmjölk, vi har en astronaut, i vår riksdag buar man inte och där jag kommer ifrån kallar man en sommarkväll som denna onödigt vacker, säger hon med humor.

 

- "In Sweden we have a system", I sverige har vi ett system, så påstås det skämtsamt att vi svenskar brukar inleda våra inlägg. Så räknar vi upp de politiska frågor det råder stor enighet kring här som vi gärna marknadsför: jämställdhet, demokrati, öppenhet och det arbetet måste fortsätta på EU-nivå, hållbar utveckling med klimatförändringarna som ytterst testar våra beslut och vårt samhälle. Sverige behöver EU i det här arbetet, vi behöver varandra, fortsätter hon.

Margot Wallström kommer inom några månader, och efter tio år som Sveriges EU-kommissionär att dra sig tillbaka.

Fredrik Reinfeldt, kvällens värd, avslutade sitt tal med orden:

- I dag är första dagen på ett spännande halvår. Sverige står redo att möta utmaningen.

Text: Melanie Haider

 

Möten mellan den svenska och peruanska kulturen

 

Jonas Stier (i boken kulturmöten) hävdar att "individer som delar en given kultur tillägnar sig den genom socialisationsprocessen både som unga men även under hela livsbanan" Kulturen överförs från en generation till en annan genom socialisationsprocessen, det börjar i barndomen och fortsätter under hela livet. Dessutom hävdar Stier att kultur inrymmer ett antal sinsemellan sammankopplade delar som symboler, beteendemönster, normer, värderingar, med flera som individerna tillägnar sig. Något som är relevant att tillägga är dennes påstående att kulturen liksom människor förändras. Med andra ord kan man säga att kultur är i en kontinuerlig utveckling och förändring, kulturen ges inte något statisk egenskap utan den ges en egenskap i kontinuum utveckling vilken bekräftas av teorier att människan är utvecklingsbara varelser.

 

Med detta drar vi slutsatsen att socialisationsprocessen ges en central och viktigt roll för människans personlighet (dock inte helt avgörande utan att man tar hänsyn till den fysiska biologiska faktorn). Det är denna socialisationsprocess som är relevant för hur vi tänker och handlar. Människans unika och karakteristiska prägel i hennes personlighet sätts under denna process. Med andra ord kan sägas att specifika drag i personligheten grundas i barndomen och fortsätter under hela människans liv. Det spelar roll hur och med vilket innehåll denna process har skett samt när och var.

De flesta är överens att människan under socialisationen assimilerar värderingar, en viss mentalitet med dess unika sätt att handla. Sätt att vara, föreställningar, sätt att uppfatta omvärlden, språkliga färdigheter, traditioner. Här ryms även sätt att kommunicera med dess olika variationer och innehåll, här kan nämnas som ett exempel det manliga och kvinnliga sätt att kommunicera.

 

Människan präglas av en speciell och karakteristisk mentalitet och världsbild på både individ och gruppnivå samt samhällelig nivå.

 

I denna process spelar roll hur samhället är organiserat på exempelvis det socioekonomiska planet, bland de faktorer som påverkar medborgarnas mentalitet finns landets maktstruktur och politisk organisation, som exempel på detta kan vara av vikt nämna att om medborgarna födds i ett klass samhälle, med traditionella och hierarkiska maktstrukturer oundvikligen även om detta sker omedvetet skulle dessa människor föra en mentalitet som många gånger uppmuntrar och förstärker samhällets status quo, vilken förenklad betyder att mentaliteten syftar till att bibehålla samhällets nuvarande läge om inte åtgärder för förändringar görs inom exempelvis väsentliga reformer inom utbildnings systemet. Allt detta är ett hinder förstås för att kunna bygga upp en välfungerande demokrati.

Människan präglas av den typ av samhälle där hon får sin identitet, hon är helt eller delvis beroende av de förhållanden och förutsättningar som finns i landet exempelvis betraktas den svenska samhällen som ett individorienterat samhälle medan den peruanska är en familj orienterad samhälle där familjen ges en central roll i samhället. Familjen har en speciell roll och betraktas av den peruanska grundlagen som kärnan i samhället. Andra faktorer som klasstillhörighet, genus (kön), generation (gammal, ung), grupptillhörighet med ett visst intresse, stad, landsbygd etc. ses som relevanta för hur socialisationen sker.

 

Kulturkrok förekommer just på grund av de skillnaderna i mentalitet, föreställningar, traditioner, värderingar, sätt att handla, sätt att tolka, synsättet och sätt att se på saker och ting är olika. Assimilation och internalisering av mentaliteten sker på olika miljöer med olika förhållanden och med olika förutsättningar och i samhälle med olika utvecklingsfaser med dess olika men samtidigt unika strukturella interna dynamik och funktion. Den empiriska och kognitiva världsbilden sker på olika sätt och i olika miljöer.

Vi ska koncentrera oss på de faktorer som möjligtviss påverkar kulturkrocken mellan människor som kommer från Perú och övriga delar av Latinamerika och Sverige dels för att vi på Consensus har en viss kännedom om båda kulturer och dels för att det ligger i vårt intresse att sprida kunskap om båda kulturer, men vi varnar och påpekar förstås att detta är bara ett försök som saknar forskning som underlag av framförallt den peruanska kulturen däremot för studien av den svenska har vi läst något.

 

Olika utvecklingsfaser

Den svenska kulturen befinner sig på en annan nivå än den peruanska. Sverige kan betraktas som en modern, teknologisk, industrialiserad, postmodernist samhälle. Tekniken är utbredd i hela landet. Sverige kallas för välfärdsamhälle som betyder att nästan alla invånare har tillgång till en hyfsad och i många fall hög levnadsstandard, även om detta på senare tider har ändrats med konsekvensen att i nuläget syns klyftor som är oroväckande. Med andra ord kan vi säga att invånarna har en ekonomisk och social trygghet som gör att majoriteten garanteras ett värdigt liv med rätt till bostad, rätt till arbete, rätt till utbildning rätt till sjukvård, rätt till fritid. Vi på Consensus tycker att Sverige tillhör de få länder som sina invånare har många rättigheter och att dessa rättigheter bekostas av den svenska staten som i sin tur bekostar sina utgifter med skattemedel som betalas av invånarna själva.

Det peruanska samhället befinner sig på en annan nivå av utveckling på både tid och rum. Den peruanska kulturen har ett annat innehåll med en annorlunda historisk och geografisk omständighet och förutsättning. Besöket till Skansen påminner oss Perú av framförallt förhållandet på landsbygden. I Perú finns en blandning av agrara traditionella metoder och ett försök med industriella metoder som inte är så utbredd och omfattande, exempelvis folk i både Anderna och djungel samt vissa delar av kusten behåller en rustik och enkel levnads sätt och annorlunda mentalitet. Barn som bor på både Anderna och djungel behöver promenera långa sträckor för att gå till skolan. Vissa etniska grupper i djungel bor fortfarande med föreställningen att de är ett med naturen, naturbefolkningens urgamla kunskap tas tyvärr inte till vara i landets utveckling . Dessa grupper kan utgå en potential och tillgång för att rikta Perús utveckling i balans med naturen. Somliga peruaner som bor på Anderna talar fortfarande Quechua, detta språk talades av våra förfäder Inka-folket . De etniska grupper i djungel talar olika språk och innehar en livsföring som skiljer sig total från människor som till ex. bor i Lima, Perú huvudstad Dessa människor på grund av dessa uppenbara orsaker följer inte med i utvecklingen av övriga delar i landet och inte heller ges delaktighet med undantag att den här bilden är en annan i nuläget; nu finns åtminstone önskan att vilja förändra detta.

 

Klasskillnader i Peru: strävan efter jämlikhet i Sverige.

 

Många i överklassen, somliga i medelklassen och i undantagsfall människor från den mest utsatta gruppen har tillgång till makten. Dock håller denna bild på att förändras med en sakta men säkert demokratiseringsprocess tillsammans med en gynnsam ekonomisk uppgång som leder i sin tur till en ökad social rörlighet för folket (Garcias nuvarande regering lyckas trots världens ekonomiska kris etablera Perú bland de latinoamerikanska landen med bra ekonomi) Ett annat exempel på denna demokratisering var införandet av de lokala och regionala styrelseskikten i samhällets maktstruktur under Toledos period vid makten. Decentraliseringen av makten är en viktig faktor för demokratiseringen i ett land med hierarkiskt pyramidalm maktstruktur. Överklassen på grund av den ekonomiska styrka har tillgång till stora och lyxiga hus, tillgång till utbildning på privata och exklusiva universitet, har tillgång till den bästa sjukvård, har tillgång till resor till utlandet (inte som emigranter förstås utan på semester), livsföringen kan betraktas ha ungefärliga likheter med västvärldens. Överklassens livsvillkor har uppenbara skillnader med de livsvillkor som majoriteten av peruaner lever. Med andra ord har människor i den här sociala gruppen en mer präglad västerländsk kultur när det gäller det materiella standaren dock inte mentaliteten. Mentalitet är präglad många gånger av tradionella mönster som trots förändringar i maktstrukturen genom exempelvis lagar står som ett hinder för innovation och förändring. Det händer sällan att de emigrerar till länder som Sverige i så fall är det länder som America, Frankrike, Spanien som gäller detta ska inte tolkas förstås som att människor från enkla förhållanden inte emigrerar till dessa ovanför nämnda länder. Denna grupp är en minoritet i landet men har makt på grund av de förhållanden som råder i Perú. I nuläget står det peruanska folket inför inkommande förändringar som pågår i landet. Vikten av kunskap och utbildning för att ta ansvar, kunna påverka och bygga själva ett rättvisare land. En utbildning som kan leda till att skapa ansvarsfulla medborgare som tror på sina inneboende resurser samtidigt som vägleds av principer som ärlighet, arbetsamhet och samarbete (etiska principer som redan våra förfäder tillämpade i uppbyggandet av Inka Imperiet) för att bemöta de kommande framtida utmaningarna. Ett förenat land är starkare än ett land fylld av konflikter men orsakerna till konflikter bör åtgärdas förstås med dialog och reformer stället med våld.

Det finns en fortsättning av den här artikeln som kommer att publiceras senare.

Text: Gloria Soto

 

 

 

Latinamerika: Där staten är manlig


Marcela Valente*
Prensa indígena
Översättning: Cecilia Bergstrand
Det spelar ingen roll om de är vita eller av afrikanskt ursprung, rika eller fattiga, unga eller gamla. Det har heller ingen betydelse om de arbetar eller om de har någon utbildning: I Latinamerika vilar ansvaret för hem, barn och de gamla på kvinnornas axlar, och staten tittar åt ett annat håll.
Strategierna är oftast privata. Om de inte ensamma klarar av utmaningen att få ihop arbete och familj, tar de hjälp av andra kvinnor: sin mor, svärmor, systrar, vuxna döttrar, grannar eller – om hon har råd – av en hushållerska och någon som tar hand om äldre. De stiger upp först av alla i huset och går och lägger sig sist.
Även om de arbetar många timmar utanför hemmet, tar de hand om barnen, hemmasysslorna och de äldre och funktionsnedsatta, utan ersättning , med bristande hjälp från männen och nästan utan statligt stöd. Men vissa undantag - i allmänhet i samband med födande och amningstid – låtsas staten inte om denna börda. "Man utgår ifrån att omsorgen främst är en privatsak", hävdas i rapporten "Arbete och familj: mot nya former av stöd med socialt ansvar" som lades fram i Chile nu i månaden.
Undersökningen genomfördes av Avdelningen för Latinamerika och Karibien inom OIT och FNs utvecklingsorgan. Syftet var att sätta en av dagens största utmaningar på dagordningen och stimulera jämställdhet och bekämpa fattigdom. Enligt rapporten gick kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden i regionen upp under åren 1990 till 2008, från 23 till 53 % och om man ser på kvinnor mellan 20 och 40 år uppgår antalet som idag arbetar utanför hemmet till 70 %.
“Men inga förändringar av betydelse har skett av de dominerande kulturella föreställningarna som betraktar social reproduktion som kvinnans ansvar och inte som ett socialt behov", beklagar studien. Den här missuppfattningen får kvinnorna betala ett högt pris för, tillägger den.
“Medborgarna är inte familjens ansvar – som den ju lägger över på kvinnorna – utan ett ansvar för staten och samhället", är Natalia Gherardis kommentar till IPS. Hon kommer från en argentinsk NGO: Det latinamerikanska teamet för rättvisa och kön och deltog i undersökningen. "det är statens lagliga skyldighet att skaffa fram medel för att möjliggöra dessa åligganden", hävdar hon. Men den ingriper bara mycket marginellt genom att införa isolerade normer som den inte heller alltid kan kontrollera, sa Gherardi.
Detta förbiseende väcker tanken att staten inte är ett neutrum utan har en könstillhörighet. "Staten är manlig, liksom rättsväsendet och liksom alla maktstrukturer som baseras på det patriarkala sätt vi organiserar våra samhällen", betonade hon. Kvinnorna lägger mellan 1,5 och 4 gånger mer tid än männen på hushållsgöromål. "Denna börda är grunden för de nackdelar och diskriminering som de upplever på arbetsmarknaden", påpekar rapporten.
Men studien utgår inte från männen. "Den offentliga servicen på det här området har inte ökat i någon egentlig omfattning. Staten och samhället tar för givet att det finns en person i varje hem som tar sig an omsorgen om familjen". Bara i några länder kräver man att företagen ska ha daghem när övervägande delen av arbetarna är kvinnor. Pappaledighet är ännu inte spridd i regionen, och mycket få stater ger ledighet för vård av sjukt barn eller för vård av äldre släktingar som både män och kvinnor kan ta del av.
“Eftersom den offentliga politiken och servicen till stöd för att få vardagslivet att fungera är så svag eller helt enkelt inte finns är strategierna främst privata, inom familjen, kvinnorna", beskriver rapporten. Förslaget från experterna är att försoningen borde vara "en av de viktigaste delarna" i socialpolitiken.
Samordnarna för studien, María Elena Valenzuela och Juliana Martínez, anser att staten borde utveckla sin "allmäna politik" för att få ihop de olika delarna, för att ansvaret för familjen inte ska vila på kvinnornas axlar för det leder till att de hindras i sin utveckling och sitt välstånd. "Staten har en ytterst viktig roll i utvecklingen av service som inte är beroende av familjernas köpkraft eller situationen på arbetsmarknaden".
Att förbättra den sociala säkerheten genom service till medborgarna eller bidrag för att betala den skulle kunna vara en utväg, sa de. Kvinnorna lever inte varje dag. Venezolanskan Morela Alcalá känner inte till studien. Precis som miljontals kvinnor i regionen stiger hon upp i gryningen för att laga frukost, ordna med maten som barnen ska ha med sig till skolan, middagen och medicinerna till hennes mor som är hjärtsjuk.
I Latinamerika är ålderdomshemmen, med sina höga kostnader och bristande service, bara till för medel- och överklassen. Alcalá är manikyrist, hon är separerad och arbetar från tisdag till lördag i en frisersalong i Caracas. Det tar tre timmar för henne att ta sig till och från arbetet. Men hon använder resan för att "ta en liten siesta". "Jag är helt slut", sa hon till IPS. Hon kliver upp mitt i natten och kommer tillbaka när hennes två barn redan ätit den middag hon lämnade färdig åt dem.
Hon har också ansvar för sin sjuka mor. Hon går själv med henne till läkaren varje måndag, hennes "lediga" dag. För henne är det den "jobbigaste" dagen, eftersom hon lagar mat för hela veckan, går till marknaden och stryker tvätten. Hon är orolig för sin mamma när hon lämnar henne för att gå till arbetet. Som tur är kommer två grannkvinnor och hälsar på henne varje dag. Undersökningen visar att verkligheten inte motsvarar modellen med stabila parförhållanden – försörjande man och hemmafru.
En tredjedel av alla hem har ett kvinnligt överhuvud och majoriteten av dem är anställda i den informella sektorn, med låga löner, långa arbetsdagar, utan sjukförsäkring eller förebyggande vård. När Alcalá är hemma från arbetet för att hennes mor är sjuk eller lagts in på sjukhus, är hennes arbetsgivar förstående men hon förlorar den andel hon ska ha för varje kund hon tar hand om och dricksen, som utgör en betydelsefull del av hennes inkomst.
I Latinamerika utgör de gamla 9 % av befolkningen och kommer att bli en allt större utmaning för familjerna. Om fem år kommer de att utgöra 13 % och år 2050 mer än 23 %. När det finns tillräckliga inkomster löser man situationen genom att anställa någon som tar hand om dem. På det här området finner undersökningen en möjlighet. "Ta vara på den potential som finns för att skapa anständiga anställningar för kvinnor inom omsorgsområdet", råder den.
Många kvinnor, som utgör hälften av alla invandrarna i området, har redan märkt det. I Argentina finns utländska kvinnor som håller på att lära sig hur man tar hand om sjuka, funktionsnedsatta och äldre i medel- och överklassens familjer. De kommer från Bolivia, Paraguay, Peru och utgör en mycket eftertraktad personal. Otilia (hon vill helst inte säga sitt efternamn) kom till Buenos Aires från Paraguay med sin man och tre barn och, en kort tid senare, blev hon tvungen att anmäla mannen för misshandel.
Hon och barnen tog då sin tillflykt till ett statligt hem, där hon fick omsorgsutbildning. För närvarande tar hon hand om en sjuk man, men det är svårt att få ihop vardagen när det inte finns andra kvinnor i närheten. "Min f d man får inte komma i närheten av huset eftersom domaren förbjudit det. Så jag väcker barnen på morgonen, klär på dem och lämnnar dem vid skolan", berättade hon frö IPS. Sedan går hon till jobbet och arbetar nio timmar. "Om jag måste gå ifrån mitt på dagen för att tala med en lärare eller med domaren får jag lov till det och jag jobbar in det sedan.", sa hon.
Hennes dotter, som år femton år, tar “tack och lov" hand om inköp, matlagning och sina syskon, förklarar hon. I Brasilien upprepas historien igen. "Det är en stor uppoffring", erkänner Rosilene Ribeiro för IPS. Hon är afrobrasilianska och 36 år med man och barn. "Man måste dela sig i två delar", beklagar hon. Hon får mycket hjälp av sin svärmor, som tar hand om barnen i utbyte mot mat. Hennes man, som är murare, "hjälper till när han inte har något arbete".
När hon får arbete är det per timme och i andras hem, tar hon dubbla arbetsdagar. När hon kommer hem, lagar hon middag och lunch till nästa dag.
*Med hjälp av Fabiana Frayssinet (Brasilien), Natalia Ruiz Díaz (Paraguay) Helda Martínez (Colombia) y Estrella Gutiérrez (Venezuela)•

 
 

Webbdesign av Vektorgrafik Stockholm AB